Velg bakgrunnsfarge:
Fra boken "Berövat språk", Sverige 1993 (Ulla-Bell Thorin):
Hørselstrening
(Sakset fra side 134-135 i boken.)
Nu hade mamma bestämt sig att träna Nea att höra och tala varje gång när hon kom hem til
Bellehöjden varje vecka. Under en lång itd hade hon alltid plockat fram samma saker varenda
gång, några praktiska saker på köksbordet och så potatisar. På bordet fanns en skål med vatten,
trasa, borste, kniv och mycket annat.
Tydeligen hade hon blivit inspirerad av Nanna hur hon skulle kombinera med praktiska saker att
träna Nea. Men det var nog Mariet Bunke som betonat hörsel - och talträning. När Nanna
som förspråkade teckens0pråket blev föreståndarinna som förmådde mamma inte ändra sig utan
fortsatte envits med hörselträning.
När det var dags att träna med Nea, satte mamma alltid Nea bredvid sig så hon kunde
nå Neas öra när hon skulle prata. Först visade hon hur man skar potatis med kniv, och hon skrek
i Neas öra:
- Skära - skära - skära...
Nea kände mammas flåsande sje-ljudet som en blåsning i örat. Sen fick Nea se på mammas mun när hon artikulerade
"ssccc-hhhäääärrrraaaa". C:a tio till femton centimeter mellan Neas ögon och mammas läppar.
När mamma uttalade "sje"-ljudet sände hon en liten sky av spott i Neas ansikte.
Nea ryckte till och skulle torka bort hennes "sje"-spottet blev mamma alldeles rasande,
hon missförstod ja avskydde när någon var emot henne, som nu när Nea irriterad,
demonstrativt torkade bort spottet.
Nea ville bara förhala tiden, trötta ut mamma, låta henne förstå... och kanske ge upp
med hörselträningen.
(...)
Sen dess hade Nea avskytt mammas skrik i örat! Bäst vore det om mamma kunde
teckenspråk, då skulle Nea kunna lära sig mycket mer och fortare.
Vilken konstig metod att skrika i örat på en som inte kan höra? Vad skulle det
tjäna till utan teckenspråk?
Hørselstrening
(Sakset fra side 134-135 i boken.)
Nu hade mamma bestämt sig att träna Nea att höra och tala varje gång när hon kom hem til
Bellehöjden varje vecka. Under en lång itd hade hon alltid plockat fram samma saker varenda
gång, några praktiska saker på köksbordet och så potatisar. På bordet fanns en skål med vatten,
trasa, borste, kniv och mycket annat.
Tydeligen hade hon blivit inspirerad av Nanna hur hon skulle kombinera med praktiska saker att
träna Nea. Men det var nog Mariet Bunke som betonat hörsel - och talträning. När Nanna
som förspråkade teckens0pråket blev föreståndarinna som förmådde mamma inte ändra sig utan
fortsatte envits med hörselträning.
När det var dags att träna med Nea, satte mamma alltid Nea bredvid sig så hon kunde
nå Neas öra när hon skulle prata. Först visade hon hur man skar potatis med kniv, och hon skrek
i Neas öra:
- Skära - skära - skära...
Nea kände mammas flåsande sje-ljudet som en blåsning i örat. Sen fick Nea se på mammas mun när hon artikulerade
"ssccc-hhhäääärrrraaaa". C:a tio till femton centimeter mellan Neas ögon och mammas läppar.
När mamma uttalade "sje"-ljudet sände hon en liten sky av spott i Neas ansikte.
Nea ryckte till och skulle torka bort hennes "sje"-spottet blev mamma alldeles rasande,
hon missförstod ja avskydde när någon var emot henne, som nu när Nea irriterad,
demonstrativt torkade bort spottet.
Nea ville bara förhala tiden, trötta ut mamma, låta henne förstå... och kanske ge upp
med hörselträningen.
(...)
Sen dess hade Nea avskytt mammas skrik i örat! Bäst vore det om mamma kunde
teckenspråk, då skulle Nea kunna lära sig mycket mer och fortare.
Vilken konstig metod att skrika i örat på en som inte kan höra? Vad skulle det
tjäna till utan teckenspråk?
Nu hade mamma bestämt sig att träna Nea att höra och tala varje gång när hon kom hem til Bellehöjden varje vecka. Under en lång itd hade hon alltid plockat fram samma saker varenda gång, några praktiska saker på köksbordet och så potatisar. På bordet fanns en skål med vatten, trasa, borste, kniv och mycket annat.
Tydeligen hade hon blivit inspirerad av Nanna hur hon skulle kombinera med praktiska saker att träna Nea. Men det var nog Mariet Bunke som betonat hörsel - och talträning. När Nanna som förspråkade teckens0pråket blev föreståndarinna som förmådde mamma inte ändra sig utan fortsatte envits med hörselträning.
När det var dags att träna med Nea, satte mamma alltid Nea bredvid sig så hon kunde nå Neas öra när hon skulle prata. Först visade hon hur man skar potatis med kniv, och hon skrek i Neas öra:
- Skära - skära - skära...
Nea kände mammas flåsande sje-ljudet som en blåsning i örat. Sen fick Nea se på mammas mun när hon artikulerade "ssccc-hhhäääärrrraaaa". C:a tio till femton centimeter mellan Neas ögon och mammas läppar. När mamma uttalade "sje"-ljudet sände hon en liten sky av spott i Neas ansikte. Nea ryckte till och skulle torka bort hennes "sje"-spottet blev mamma alldeles rasande, hon missförstod ja avskydde när någon var emot henne, som nu när Nea irriterad, demonstrativt torkade bort spottet.
Nea ville bara förhala tiden, trötta ut mamma, låta henne förstå... och kanske ge upp med hörselträningen.
(...)
Sen dess hade Nea avskytt mammas skrik i örat! Bäst vore det om mamma kunde teckenspråk, då skulle Nea kunna lära sig mycket mer och fortare.
Vilken konstig metod att skrika i örat på en som inte kan höra? Vad skulle det tjäna till utan teckenspråk?